På besök hos en 98-åring.

Jag har sett det!!

Lappmarkens äldsta och helt egna äppelträd.

Uppdraget från frö av Hedvig Andersson 1918 (ungefär i alla fall)

Det ger den respektingivande åldern av 98 år i år.

Historian bakom trädet är att Hedvig från Sandhult i Västergötland 

(mellan Borås och Allingsås) gifte sig med Gustav Andersson

 och de bosatte sig på hans hemställe Karlsgård utanför 

Husbondliden, Lycksele. 

Gustav gav sin älskade fru ett äpple, förmodligen inköpt i Lycksele 

och den flitiga hustrun sådde kärnorna när äpplet var uppätet. 

Ur detta blev det 4 träd, varav ett fortfarande finns kvar och ger frukt. 

T o m ätbar frukt. Inte illa när man brukar säga 

att det går 100 kärnor för att få ett träd som ger frukt...

Denna bild är tagen 2014, som var något av ett rekordäppelår. 

Då var äpplena större än någonsin på trädet.

Äpplet går att spara till jultider, vad man vet. 

Längre än så brukar de inte räcka.

Detta är Ingegerd Boström, som är gift med Allan, 

ett av barnbarnen till Hedvig och Gustav.

Hon står framför stugan, där även Allan har bott som barn

och det fantastiska trädet fortfarande står mot söderväggen.

Frågan är väl, ska äpplet heta Hedvig (tycker i alla fall undertecknad) eller Karlsgårdsäpplet?

Gult Kaneläpple - Koritschnevoje

"Om man planterar ett kaneläppelträd i sandjord,

 denna egendomligaste frukt i norden, 

kan man förvänta sig gudomliga skördar" 

har Alexandra Smirnoff skrivit 1896.

Sandjord har jag gott om och 119 år efter A.Smirnoffs 

text får jag mitt första äpple från det trädet 

jag planterade först hemma hos mig, 

ett Gulkanel, å jag kan bara hålla med. 

Doften är oemotståndlig! 

Smakar.....apelsin/hallon/fruktsallad, hur dumt det nu än låter. 

Söt och syrlig på samma gång. 

Saftigt! 

Otroligt vacker gul färg, med några röda strimmor

Dessa första äpplen blev ganska små, som synes. 

Dom ska bli mer mot medelstorlek. 

Om det beror på den kalla sommaren eller 

trädets unga ålder det får jag nog fundera på i några år. 

Blomqvist skriver att det är äppeltjuvarnas favorit, 

och den iakttagelsen grundar sig på författarens 

egna erfarenheter från tidiga slyngelår - och jag förstår varför! 

Mina barn kom omedelbart ihop sig om 

vem som skulle få den tredje biten efter att mamma fått sitt...

Trädet får kanske inte så snygga grenvinklar, 

men växer ganska glest och är härdigt till 

svensk zon 7 tror Blomqvist. Det tror jag oxå.

Så, ut med er och plantera ett gulkanel. 

Det tar god tid på sig, 5-8 år, men det är som reklamen för en viss sorts öl:

Worth waiting for!

Kan man göra såhär...?

Ja, jag har då i alla fall gjort det. Återstår att se om den överlever!

Jag har alltså klippt ner mina Törnrosas kjortel, till bara nåt 

stackars bladpar, och klämt in dem under lysröret i tvättstugan 

tillsammans med de mamma-pelargoner som inte ryms inne. 

Om dom överlever får man väl frisera dem med saxen en par gånger,

annars väver den in alla pelargoner i sitt nät oxå.

Å i morse kom första frosten! 

-3 grader på direkten!

Brr!

Ha det gott och damma av järnspisen, för nu åker sommaren!

//Bea

Äpplet Gyllene Kitajka

Nu har mitt första Gyllene Kitajka mognat och avsmakats.

Hmmm.... Jo, lite som marmeladkarameller. 

Som ni ser på kärnornas färg har de inte riktigt mognat än, så lite syra innehöll äpplet. 

Dock ingen tydlig äppelarom, mer en sån där fruktig doft som är lite 

obestämbar och drar lite mot hallon, gurka, blommor.... 

min gissning är att aromen skulle utvecklas mer om sommaren bjuder på mer sol och värme. 

Just i år så stannar dock smakbetyget på "marmeladkaramell" . 

Ni vet såna man köper på affären, det brukar vara söta men sakna tydlig smak. 

Det är inget negativt menat, bara ett konstaterande. 

Och smaken den är, som bekant, som baken - delad!

  inte så stor, men det kan ju bero på för lite gödsel, för kall sommar o s v.

Den har heller inget kul liv just nu då jag har rotbeskurit den i 

sommar för en kommande flytt. Inte så långt, men den ska upp 20 cm. 

Den var bland dom första träden jag planterade och jorden har sjunkit rejält där den står, 

minst 10 cm djup grop som varje vår fylls med vatten och jag är SJUK av oro för att den ska drunka!!

Så här ser den ut med skaft och foderhåla:

Har någon som läser detta oxå ett Gyllene Kitajka? 

Kom med en kommentar om smaken!

Ha en skön höstvecka såhär på höstdagjämningen!

//Bea