måndag 21 mars 2016

Väder- och vindfasta skyltar!!

Yes! I have found it! Heureka!

Det ultimata sättet att märka sina träd!
(för mig alltså!)

Jag satt och tittade på nätet efter olika typer av växtskyltar 
och snavade då över denna tråd:

Naturligtvis finns det ingen instruktion som man inte kan ändra på en aning. 

Så här är mitt resultat:

Jag ville nämligen låna ett set med bokstavs-stansar
 för att kunna skriva på skedarna, 
varav de första jag fann i min egen kökslåda. 
Men den tilltänkte utlånaren hade en annan ide! 
-Här! Prova min märkpenna!
Efter lite vaga protester gav jag med mig 
och ta me tusan, blev det inte växtskyltar!!
Synd bara att jag är mindre duktig på att ta kort, 
för bilderna gör inte skylten rättvisa!
På skeden har jag skrivit årtal för plantering, sortnamn 
och på skaftet vilken grundstam trädet står på.



Jag provade även att banka en av skedarna platt i smedjan, 
men då måste man nog ha något gummi mellan slägga och sked, 
den blev nämligen lite prickig och just där syns bokstäverna riktigt dåligt.




Sen är då min tanke att jag ska hänga upp dessa i träden, 
helst med bindslang som både töjer sig och är hyfsat 
UV-beständig. Men det är inget som hindrar att man 
sätter lite bast eller vulktejp runt själva skaftet och 
hänger skeden/skyltenöver en gren av lämplig tjocklek.


Alternativt, låter blir att böja skaftet och 
sticker ner det i marken vid trädet! 
Så länge inte barnen har picknick i 
närheten funkar det nog bra!

Ni skulle sett kassörskans min på Myrorna 
när jag hade tömt deras hylla på skedar....

Ha en skön vecka! /Bea

måndag 14 mars 2016

På besök hos en 98-åring.

Jag har sett det!!
Lappmarkens äldsta och helt egna äppelträd.
Uppdraget från frö av Hedvig Andersson 1918 (ungefär i alla fall)
Det ger den respektingivande åldern av 98 år i år.

Historian bakom trädet är att Hedvig från Sandhult i Västergötland 
(mellan Borås och Allingsås) gifte sig med Gustav Andersson
 och de bosatte sig på hans hemställe Karlsgård utanför 
Husbondliden, Lycksele. 
Gustav gav sin älskade fru ett äpple, förmodligen inköpt i Lycksele 
och den flitiga hustrun sådde kärnorna när äpplet var uppätet. 
Ur detta blev det 4 träd, varav ett fortfarande finns kvar och ger frukt. 
T o m ätbar frukt. Inte illa när man brukar säga 
att det går 100 kärnor för att få ett träd som ger frukt...


Denna bild är tagen 2014, som var något av ett rekordäppelår. 
Då var äpplena större än någonsin på trädet.



Äpplet går att spara till jultider, vad man vet. 
Längre än så brukar de inte räcka.


Detta är Ingegerd Boström, som är gift med Allan, 
ett av barnbarnen till Hedvig och Gustav.
Hon står framför stugan, där även Allan har bott som barn
och det fantastiska trädet fortfarande står mot söderväggen.

Frågan är väl, ska äpplet heta Hedvig (tycker i alla fall undertecknad) eller Karlsgårdsäpplet?

tisdag 20 oktober 2015

Gult Kaneläpple - Koritschnevoje

"Om man planterar ett kaneläppelträd i sandjord,
 denna egendomligaste frukt i norden, 
kan man förvänta sig gudomliga skördar" 
har Alexandra Smirnoff skrivit 1896.

Sandjord har jag gott om och 119 år efter A.Smirnoffs 
text får jag mitt första äpple från det trädet 
jag planterade först hemma hos mig, 
ett Gulkanel, å jag kan bara hålla med. 
Doften är oemotståndlig! 
Smakar.....apelsin/hallon/fruktsallad, hur dumt det nu än låter. 
Söt och syrlig på samma gång. 
Saftigt! 
Otroligt vacker gul färg, med några röda strimmor


Dessa första äpplen blev ganska små, som synes. 
Dom ska bli mer mot medelstorlek. 
Om det beror på den kalla sommaren eller 
trädets unga ålder det får jag nog fundera på i några år. 
Blomqvist skriver att det är äppeltjuvarnas favorit, 
och den iakttagelsen grundar sig på författarens 
egna erfarenheter från tidiga slyngelår - och jag förstår varför! 
Mina barn kom omedelbart ihop sig om 
vem som skulle få den tredje biten efter att mamma fått sitt...



Trädet får kanske inte så snygga grenvinklar, 
men växer ganska glest och är härdigt till 
svensk zon 7 tror Blomqvist. Det tror jag oxå.

Så, ut med er och plantera ett gulkanel. 
Det tar god tid på sig, 5-8 år, men det är som reklamen för en viss sorts öl:
Worth waiting for!

måndag 5 oktober 2015

Kan man göra såhär...?

Ja, jag har då i alla fall gjort det. Återstår att se om den överlever!

Jag har alltså klippt ner mina Törnrosas kjortel, till bara nåt 
stackars bladpar, och klämt in dem under lysröret i tvättstugan 
tillsammans med de mamma-pelargoner som inte ryms inne. 


Om dom överlever får man väl frisera dem med saxen en par gånger,
annars väver den in alla pelargoner i sitt nät oxå.

Å i morse kom första frosten! 
-3 grader på direkten!

Brr!

Ha det gott och damma av järnspisen, för nu åker sommaren!
//Bea