tisdag 20 oktober 2015

Gult Kaneläpple - Koritschnevoje

"Om man planterar ett kaneläppelträd i sandjord,
 denna egendomligaste frukt i norden, 
kan man förvänta sig gudomliga skördar" 
har Alexandra Smirnoff skrivit 1896.

Sandjord har jag gott om och 119 år efter A.Smirnoffs 
text får jag mitt första äpple från det trädet 
jag planterade först hemma hos mig, 
ett Gulkanel, å jag kan bara hålla med. 
Doften är oemotståndlig! 
Smakar.....apelsin/hallon/fruktsallad, hur dumt det nu än låter. 
Söt och syrlig på samma gång. 
Saftigt! 
Otroligt vacker gul färg, med några röda strimmor


Dessa första äpplen blev ganska små, som synes. 
Dom ska bli mer mot medelstorlek. 
Om det beror på den kalla sommaren eller 
trädets unga ålder det får jag nog fundera på i några år. 
Blomqvist skriver att det är äppeltjuvarnas favorit, 
och den iakttagelsen grundar sig på författarens 
egna erfarenheter från tidiga slyngelår - och jag förstår varför! 
Mina barn kom omedelbart ihop sig om 
vem som skulle få den tredje biten efter att mamma fått sitt...



Trädet får kanske inte så snygga grenvinklar, 
men växer ganska glest och är härdigt till 
svensk zon 7 tror Blomqvist. Det tror jag oxå.

Så, ut med er och plantera ett gulkanel. 
Det tar god tid på sig, 5-8 år, men det är som reklamen för en viss sorts öl:
Worth waiting for!

måndag 5 oktober 2015

Kan man göra såhär...?

Ja, jag har då i alla fall gjort det. Återstår att se om den överlever!

Jag har alltså klippt ner mina Törnrosas kjortel, till bara nåt 
stackars bladpar, och klämt in dem under lysröret i tvättstugan 
tillsammans med de mamma-pelargoner som inte ryms inne. 


Om dom överlever får man väl frisera dem med saxen en par gånger,
annars väver den in alla pelargoner i sitt nät oxå.

Å i morse kom första frosten! 
-3 grader på direkten!

Brr!

Ha det gott och damma av järnspisen, för nu åker sommaren!
//Bea

onsdag 23 september 2015

Äpplet Gyllene Kitajka

Nu har mitt första Gyllene Kitajka mognat och avsmakats.
Hmmm.... Jo, lite som marmeladkarameller. 
Som ni ser på kärnornas färg har de inte riktigt mognat än, så lite syra innehöll äpplet. 
Dock ingen tydlig äppelarom, mer en sån där fruktig doft som är lite 
obestämbar och drar lite mot hallon, gurka, blommor.... 
min gissning är att aromen skulle utvecklas mer om sommaren bjuder på mer sol och värme. 
Just i år så stannar dock smakbetyget på "marmeladkaramell" . 
Ni vet såna man köper på affären, det brukar vara söta men sakna tydlig smak. 
Det är inget negativt menat, bara ett konstaterande. 
Och smaken den är, som bekant, som baken - delad!


  inte så stor, men det kan ju bero på för lite gödsel, för kall sommar o s v.
Den har heller inget kul liv just nu då jag har rotbeskurit den i 
sommar för en kommande flytt. Inte så långt, men den ska upp 20 cm. 
Den var bland dom första träden jag planterade och jorden har sjunkit rejält där den står, 
minst 10 cm djup grop som varje vår fylls med vatten och jag är SJUK av oro för att den ska drunka!!

Så här ser den ut med skaft och foderhåla:




Har någon som läser detta oxå ett Gyllene Kitajka? 
Kom med en kommentar om smaken!

Ha en skön höstvecka såhär på höstdagjämningen!
//Bea

lördag 29 augusti 2015

Årets sticklingar

6 veckors sömnlöshet är över!
Idag var det dags att ta bort plasten över sticklingarna
som jag plockade i somras, 2 veckor efter midsommar.

Jag har sån tur att efter en stunds förhandlande så fick jag
besöka Öjebyn Agro Park för att hämta sticklingar ur genbanken som finns där. 


Genbanken innehåller material som har sortprovats på plats
under försöksgårdens livslängd, växter som lämnats in för att
bevaras åt eftervärlden, plantor som insamlats under
POM - Programmet för Odlad Mångfald och många andra projekt. 
Väl värd ett besök! Men man måste avtala tid med personalen först.

Nå, mina sticklingar då?



Ja, av 26 sorter så är det bara en som visar fullständig
ovilja att ta sig. Blåbärstry,  Lonicera carulea var kamtjatka,
ser stendöd ut. Men den sitter fast i jorden och
sånt kan komma att överraska en till våren. 

Jag provade för nåt år sen att göra sticklingar av
Pyrus communis och dom såg inte roliga ut på hösten.
Döm om min förvåning när hälften levde nästa vår......
Men hur det kunde bli bara 1 m2 av två kylbagar med ris,
det fattar jag inte. Fast i det här stadiet tar dom inte så mycket plats. 

Å dom har inte övervintrat än........ 

Sköt om er!
/Bea